Härlighet, ära och odödlighet

”Han ska löna var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet…”, Romarbrevet 2:7 SFB15

Gud ger evigt liv åt dem som söker tre saker: härlighet, ära och odödlighet. Dessa söks i goda gärningar, och det betyder inte välgörenhet så som världen förstår det utan det som Jesus är ett exempel på: han gjorde gott och botade alla som var förtryckta av satan (Apostlagärningarna 10:38).

Härlighet, ära, odödlighet. 

Ande, själ, kropp.

Härlighet finns i anden. Gud klär hjärtats dolda människa med sin härlighet i pånyttfödelsen.

Ärans dimension är själen. Den som älskar Gud söker Guds ära och lägger åt sidan fåfänga, mänsklig ära och själviska ambitioner. Dessa saker hanteras i själen, i tankarna, känslorna och viljan.

Odödlighet berör kroppen. Kroppen är den del av oss som dör i den naturliga världen. Anden och själen är odödliga, men kroppen blir odödlig först i kroppens frälsning. Gud kallar oss till att söka odödlighet tillsammans med härlighet och ära.

Har jag sökt Guds härlighet?

Har jag levt på ett sådant sätt att Jesus Kristus blir förhärligad? Jesus själv sa att han förhärligade Fadern genom att fullborda det verk som han var sänd till att utföra. Efter att ha gjort allt bad Jesus Fadern att förhärliga honom igen med den härlighet som han hade hos Fadern innan världen var till. Gud förhärligas i sina söner som uppfyller sin kallelse och fullföljer det uppdrag som gavs dem i Kristus före världens skapelse. Efter fullbordan av Faderns vilja kommer han att förhärliga även oss med den härlighet som vi hade i de heligas församling i Kristus före världens skapelse (Efesiebrevet 1:4, 2. Tessalonikerbrevet 2:14). Så förhärligas Fadern i dem som är hans. Men frågan är om vi söker hans härlighet och vilja, eller lever vi i den här världens illusion och fåfänga?

Har jag sökt Guds ära?

Fariséer och skriftlärda sökte människors ära och varandras erkännande. De var sin tids troende, men Jesus sa att de kommer ändå att dö i sin otro därför att bara de som söker Guds ära kan ta del av hans tro: ”Hur ska ni kunna tro, när ni tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?” (Johannes 5:44). Vi kallas till att söka den ära som kommer från Gud. ”Den som talar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker hans ära som har sänt honom, han är sann och ingen orättfärdighet finns i honom” (Johannes 7:18).

Har jag sökt odödlighet?

Evigt liv finns i vår ande genom pånyttfödelse, men det är bara början: även själen och kroppen behöver bli frälsta.

”…ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och har makt att frälsa era själar”, Jakob 1:21 SFB15

”…låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne…” Romarbrevet 12:2 SFB15.

”…ni har ju…iklätt er den nya människan som förnyas i kunskap efter sin Skapares avbild”, Kolosserbrevet 3:9-10 SB.

I alla dessa bibelställen skriver apostlarna sina uppmaningar till pånyttfödda troende. Jakob skriver till de frälsta att deras själar kan bli frälsta. Med andra ord är pånyttfödelsen början på pilgrimsfärden, inte än den fulla manifestationen av frälsning.

Själen och sinnet måste genom Guds ord omskolas och uppdateras till samma nivå som den pånyttfödda anden, så att anden får regera. Kristus bor genom tron i våra hjärtan ​​och vi är en ande med honom, men genom disciplin och medvetna val måste var och en frambära sin själ och kropp till Kristus och lägga dem under hans herravälde.

”Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud. Vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus…”, 2 Korintierbrevet 10:4-5.

När varje tanke tas till fånga och lyder Kristus – när själen och dess vilja, tankar och känslor, dess infall, ambitioner och själviskhet har underlagts Kristus – då har själen blivit frälst. Själen har kommit under andens herravälde. 

När själen är frälst, då tänker, talar och handlar vi konsekvent i Anden. Sedan är nästa steg att träda in i kroppens frälsning – odödlighet. Kroppen blir frälst från syndens och dödens förbannelse när Guds liv utvecklas från hjärtat till själen och slutligen till kroppen:

”Om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.” Romarbrevet 8:11.

”…vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning”, Romarbrevet 8:23.

När kroppen blir frälst fullkomnas frälsningen. Kroppens frälsning sker dock inte av sig själv utan kräver sökande och arbete som Paulus skriver i Romarbrevet 2:7. Paulus disciplinerade sin kropp för att underordna den till lydnad (1 Kor. 9:27), och uppmanade oss att frambära våra kroppar som levande offer åt Gud (Rom. 12:1).

”Sås en naturlig kropp, skördas en andlig kropp”, 1 Kor. 15:44. NKJV

Den naturliga kroppen är till för att offras, sås och dö, så att den kan uppstå som ny.

Andens härlighet är osynlig i hjärtats dolda människa. Själens förhärligande hörs i munnens ord och ses i Andens frukt i beteendet. Kroppens förhärligande blir synlig i det att kroppen inte längre begränsar andens herravälde i den naturliga världen genom sjukdom, svaghet och död. I kroppens förhärligande har odödlighet uppnåtts.

”Gå i frid; din tro har frälst dig.” Tron behöver frälsa hela den trefaldiga människan. Andens tro finns i hjärtat; själens tro finns i bekännelsen; kroppens tro finns i gärningar. Hjärtats tro, den bekännande tron ​​och trons lydnad.

Jesus kommer tillbaka för att hämta en förhärligad församling utan fläck eller skrynkla (Ef. 5:27). Guds härlighet vilar över varje medlems hela varelse – hela församlingen är förhärligad och bara förhärligade heliga är dess medlemmar. Den förhärligade församlingen har nått fram till frälsningen för ande, själ och kropp, och stiger upp i härlighet och odödlighet för att möta Kristus i molnen – utan att någonsin se döden.