”För om någon kommer och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en annan ande eller ett annat evangelium än det ni tidigare tagit emot, då accepterar ni det gärna.” 2Kor. 11:4
Det finns många olika varianter av Jesus och hans evangelium där ute. Allt är inte guld som glimmar; det finns det äkta och det falska, det som fungerar och det som inte fungerar. På vissa håll verkar det som att kristenheten idag, inför Jesus andra ankomst, är ungefär i samma situation som judendomen var för 2000 år sedan vid hans första ankomst: man upprätthåller gudstjänsten, man kan lärorna och reglerna, man kan predika fina predikningar och citera boken, men ändå når man inte fram till målet. Något saknas.
Evangelium är Guds kraft till frälsning för var och en som tror. Frågan är vilket evangelium vi har, ett evangelium grundat i ord och intellekt eller ett evangelium och tro grundat i Guds kraft? (1Kor. 2:5)
I Hebreerbrevet står det att Moses lagsystem åsidosattes därför att det var svagt och kraftlöst och kunde inte åstadkomma något fullkomligt (Hebr. 7:11, 18-19). Det kunde inte helt rena samvetet hos dem som tillber Gud (Hebr. 9:9). Vidare skriver Paulus att om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen (Gal. 3:21).
Med andra ord har Gud kvalitetskrav på ett budskap eller en trosordning för att bedöma om den fungerar eller inte. Så Mose lag, det gamla evangeliet, kom alltså till korta på dessa punkter:
- Den var svag och kraftlös.
- Den kunde inte åstadkomma fullkomlighet.
- Den kunde inte helt rena samvetet hos dem som tillber Gud.
- Den var inte livgivande.
På dessa grunder bedömdes att lagen var ineffektiv och att det var dags för något bättre. Hade kraven uppfyllts skulle det inte ha funnits behov till förändring eller förbättring. ”För om det första förbundet hade varit utan brist, skulle de inte behövas ett andra”, Hebr. 8:7. Det gamla evangeliet kunde inte fullkomna eller ge liv till människor utan de förblev i ett tillstånd av behov och osäkerhet i fråga om frälsning till ande, själ och kropp. Därför behövdes ett nytt förbund och ett nytt evangelium som kunde föra människan helt in i Guds fullhet.
Lagen är måttstocken för Guds rättfärdighet och genom den kom insikt och medvetenhet om synd (Rom. 3:20). Men medvetenhet om synd leder till förtvivlan, den är ju bara en diagnos men inte ett botemedel eller en behandling som kan bota och befria från synden och dess konsekvenser. Genom förtvivlan åstadkommer lagen vrede (Rom. 4:15), eftersom den som är medveten om sin synd ser i sitt samvete sanningen och heligheten formulerad i Guds lag, men förblir trots det genom samma lag bunden till synd och kan inte bli fri. Detta är en stor frustration och källa till vrede.
När Jesus kom tog han budorden ytterligare ett steg längre i Bergspredikan, från ett krav på yttre helighet till inre helgelse. Så gav han människans självrättfärdighet ett sista dråpslag, så att var och en som är ärlig med sig själv skulle utropa tillsammans med aposteln Paulus: ”Jag arma människa! Vem ska frälsa mig från denna dödens kropp?”, Rom. 7:24.
Svaret finns i evangelium om Jesus Kristus. ”Ett bättre hopp har kommit, och genom det kan vi närma oss Gud”, Hebr. 7:19. Men om samma kriterier som lagen bedömdes med används för att bedöma det evangelium som predikas idag, håller det då måttet? Förmår det evangelium att föra människor in i liv, kraft, fullkomlighet och ett fläckfritt samvete? Om Moses evangelium bedömdes med dessa kriterier, då måste det också gälla Kristi evangelium.
”Vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan också i kraft och i den Helige Ande…”, 1Tess. 1:5. ”Vårt” betyder att det fanns också ett annat evangelium på Paulus tid, precis som idag. ”Vårt” evangelium är inte bara i ord utan i kraft och i den Helige Ande. Jesus Kristus i den Helige Andes kraft är densamme igår, idag och i evighet och det sanna evangelium är Guds kraft till frälsning för hela människan – ande, själ och kropp.
Svenska 
Suomi
Lämna ett svar