”På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galiléen…”, Johannes 2:1
Tusen år är som en dag för Herren. Vi är på den tredje dagen från den första Andeutgjutelsen. Ett bröllop är på gång.
”Jesus sade: ’Fyll krukorna med vatten!’ Och de fyllde dem ända till brädden. Sedan sade han: ’Ös nu upp och bär in det till värden.’ Och de gjorde det. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin, och han visste inte varifrån det kom. Men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen och sade: ’Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det bästa vinet till sist.’ Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet…” Johannes 3:7-11
Kärlen i Kristi kropp har fyllts på med vatten i 2000 år. Nu, på det tredje årtusendet, på den tredje dagen, håller krukorna på att fyllas till brädden. När man är fylld till brädden finns det inte längre plats för något annat. Då förvandlas ordets vatten i dig till vin och den fördolda härligheten uppenbaras.
På församlingens första dag, pingstdagen, utgjöts det goda vinet. Men en ny nivå av härlighet är på väg: på den tredje dagen sätts det bästa vinet fram i Guds folk. Innan det oblandade vinet av Guds vrede hälls i vredesbägare för att drickas upp av dem som förkastar Guds nåd och sanning (Uppenbarelseboken 14:10, Jeremia 25:15), utgjuts det oblandade vinet av Guds kärlek och härlighet i full kraft över de heliga. Det bästa vinet har sparats till sist!
”Jag anser att den här tidens lidanden är inte värda att jämföras med den härlighet som kommer att uppenbaras i oss. För skapelsens ivriga förväntan är att Guds söner skall uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder, men ändå i hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen in i Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen samfällt våndas under födslovärkar upp till nu. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt, också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.” Romarbrevet 8:18-23 AMP
”Genom Guds kraft blir ni genom tron bevarade till den frälsning som är redo att bli uppenbarad i den sista tiden.” 1Petrus 1:5
Guds rike är här och nu, men vi har ändå inte nått fram till målet än. Evangelium är Guds kraft till frälsning. Ingen kraft, ingen frälsning. Det är också enbart Guds kraft som kan bevara oss hela vägen. Ingen kraft, inget bevarande. Det är samtidigt inte meningen att endast bli bevarad; tiden har kommit för uppenbarelse och manifestation. Bibelns sista bok heter Jesu Kristi uppenbarelse – allt slutar med hans uppenbarelse och manifestation. Och när han uppenbaras, uppenbaras också hans egna: ”När Kristus, han som är vårt liv, uppenbaras, då ska ni också uppenbaras med honom i härlighet.”, Kol. 3:4. Frälsningens fulla härlighet är redo att bli uppenbarad i dem som tillhör Jesus!
Petrus, Paulus och de första kristna hade Andens förstlingsfrukt, och det har vi också. Vi har gudomens hela fullhet i Kristus och som Guds söner är vi en avbild av hans väsen (Kol. 2:9-10; Hebr. 1:3). Vårt liv är dock fortfarande dolt med Kristus i Gud (Kol. 3:3), så att vi suckar inom oss och väntar fortfarande på något, som Paulus skrev. Vad väntade Paulus suckande på? Den slutgiltiga adoptionen i kroppens förlossning och förhärligandet i Kristus! Vad den första församlingen väntade på kommer den sista församlingen att uppnå – kroppens frälsning! 2000 år har gått och tiden för det slutgiltiga fullbordandet av Guds ord har kommit: ”…för Herren ska utföra sitt ord på jorden fullt ut och utan dröjsmål”, Romarbrevet 9:28 AMP.s
Även Romarbrevet 8:11 kommer att uppfyllas:
”Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.”
Liv för en dödlig kropp är odödlighet.
Det gamla förbundets profeter och heliga kunde inte uppnå fullkomlighet utan den första församlingens apostlar och heliga: ”Och fast alla dessa hade fått ett gott vittnesbörd genom tron, fick de inte löftet, för Gud hade förberett något bättre åt oss: att de skulle inte göras fullkomliga utan oss.” (Hebr. 11:39-40 NKJV) Men inte heller den första församlingens apostlar och heliga kunde nå fram till den slutgiltiga fullkomligheten utan oss, den sista och förhärligade församlingen. Den första församlingen fick förstlingsfrukten, men den sista församlingen är en förhärligad församling som når fram till frälsningens fulla uppenbarelse, även kroppens förlossning och odödlighet. En förhärligad brud reser sig för att möta Jesus i molnen utan att se döden. Den sista fienden, döden, besegras!
”…för att han skulle göra känd sin härlighets rikedomar på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härlighet”, Rom. 9:23 NKJV
Gud har i förväg berett sitt folk för härlighet, men vi måste göra vår del och förbereda oss själva:
”…för Lammets bröllop har kommit och hans brud har gjort sig redo.” Uppenbarelseboken 19:7b
Svenska 
Suomi
Lämna ett svar