Den här världens ordning går mot sin undergång

För en tid sedan vaknade jag mitt i natten med ord som ringade inom mig: ”Den här världens form är på väg att försvinna.” Detta hörde jag på finska. Jag letade fram bibelstället och på svenska står det så här:

”Men det säger jag, syskon: Tiden är kort, från och med nu: Låt de som har hustrur leva som om de inte hade det, och de som gråter som om de inte grät, de som är glada som om de inte var det, de som köper något som om de inte fick behålla det, och de som brukar den här världen som om de inte brukade den. Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång.” 1Kor. 7:29-31 SKB

Denna världsålder är på väg mot sitt slut och det finns bara lite tid kvar. Guds Andes sista utrop till ”flyget”, den himmelska kallelsen i Jesus Kristus, har ekat länge. Han kallar oss att låta våra hjärtan släppa taget om allt som binder oss till den här världen. Jesus sa att ett hjärta fyllt av den här världens sorger, bekymmer och rikedomar kan inte lyfta upp till Gud. När det väl gällde kunde Lots fru inte låta bli att se sig om, därför att osynliga band höll henne fast i det liv som hon skulle lämna bakom sig. ”Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara”, Matteus 6:21. Gud kallade Abraham att lämna sitt land, sin släkt och sin faders hus – den trefaldiga navelsträngen måste klippas om man vill bli Himlens medborgare. 

”Igen tog djävulen honom till ett mycket högt berg och visade alla världens riken och deras prakt. Han sa till honom: ’Jag ger dig allt detta om du faller ner och tillber mig.’” Matteus 4:8-9 SKB

”Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes upp på ett högt berg där de kunde vara för sig själva. Där förvandlades (transformerades, CEB) hans utseende inför dem, hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset.” Matteus 17:1-2 SKB

Det finns en tid då djävulen tar dig upp på ett berg för att visa sitt rikes glans, och en tid då Herren tar dig upp på ett annat berg för att uppenbara sin härlighet. Djävulen gör sig till en ljusets ängel och han kallas även Lucifer, ljusbäraren eller morgonstjärnan, så han har sin egen härlighet som han lockar med. Han visar på det yttre, det som syns för ögat, för att tilltala människans sinnen och den fallna naturens begär och ambitioner. Men det ljus som han har och som han har förblindat mänskligheten med är mörker, och ”…om nu ljuset inom dig är förmörkat, hur djupt är då inte mörkret!”, Matteus 6:23 SKB.

Kristus däremot visar sin osynliga härlighet och sanna natur till dem som kommer honom nära, inte genom naturliga sinnen utan i hjärtat. För det naturliga sinnet är hans dragningskraft svagt som Jesaja profeterade: ”När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande. Han var föraktad och övergiven av människor…” Jes. 53:1-2 SFB98

Samma gäller även de falska och de äkta tjänare i Guds rike. ”Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar Gud genom hans Ande och har vår ära i Kristus Jesus och inte förlitar oss på köttet…”, Fil. 3:3 SKB. Kristi härlighet manifesteras i hans tjänare, inte i köttslig styrka eller visdom, utan genom Andens visdom och kraft, genom under, tecken och ett sinnelag som Jesus har. ”Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken…” Ap.g. 2:22. ”Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och olika kraftgärningar och genom att dela ut den Helige Ande efter sin vilja.” Hebr. 2:4 SKB ”Var så till sinnes som Jesus Kristus var.” Fil. 2:5

Likt sin far fokuserar de falska tjänarna på det jordiska och bygger på sina religiösa imperium för att kunna visa upp sina riken och deras prakt. ”Vi har så här många medlemmar, så många församlingar och filialer, dessa program, så här fina byggnader, så mycket av det ena och det andra…” – men de kan inte leva som Jesus levde. Jesu ödmjukhet och natur är inte synlig i dem och de kan inte på ett verkligt sätt hjälpa dem som är i nöd, befria de fångna, öppna de blindas ögon, bota de sjuka, för Gud bekänner sig inte till dem. De ”vandrar som fiender till Kristi kors. De kommer att sluta i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska”, Fil. 3:18-19 SKB

Den här världen är i den ondes våld, och dess riken och prakt har han alltid visat upp för att förföra människan till fördärvet. Men den här världens form, dess ordning, håller på att försvinna och gå mot sitt slut. En transformation och en metamorfos håller på att ske. Den synliga världens tid rinner ut och den osynliga Gudens härlighet uppenbaras. Det som skedde på berget enbart inför Petrus, Jakob och Johannes, kommer att manifesteras inför allt folk.

När Gud genom Moses startade lagens tidsålder, gjorde Han väldiga under och tecken i Egypten, så att hela den dåvarande världen fick höra om dem. I öknen ledde Han folket genom en molnstod om dagen och en eldstod om natten. Gud visade sin helighet och härlighet öppet, och därmed manifesterades även hans domar omedelbart: ”Och eld gick ut från Herren och slukade dem och de dog inför Herrens ansikte. Då sa Mose till Aron: ’Detta är vad Herren talade och sa: Jag blir helgad i dem som kommer nära mig och inför hela folkets ansikte ska jag förhärligas.’” 3Mos. 10:2-3

Lagens tidsålder tog slut i Kristus: ”Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess predikas evangeliet om Guds rike, och var och en uppmanas enträget att komma in.” Lukas 16:16

Från och med Kristus har vi varit i en tid där Guds härlighet och eld har flyttat från utsidan till insidan. Elden faller inte längre på altaret på ett synligt sätt, så som det hände för Mose, David, Salomo och Elia. Guds härlighet uppenbarar sig inte längre fysiskt i tabernaklet eller templet. Nu faller Guds eld i människans hjärta och härligheten uppenbaras i hennes ande. Man kan inte längre se Guds härlighet från utsidan genom naturliga ögon. Ingen människa kan längre gå in i det allra heligaste för någon annan, så som översteprästen gjorde. Nu finns det bara en medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, och alla uppmanas nu att komma in i Guds rike för sig själva!

”Det som är har redan varit. Det som kommer att hända har också hänt förut. Gud kallar fram det förflutna.” Predikaren 3:15 

Cirklen sluts; tiden för Guds synliga härlighet och domar är på väg tillbaka. Under nådens tidsålder har var och en uppmanats att komma in själva, men nu håller nådatiden på att rinna ut och dörren till arken är på väg att stängas. När Noa går in i arken låter Gud regna på jorden, den här gången inte vatten utan eld, och den här världens form förvandlas. När metall hettas up i eld smälter den och förvandlas till en formlös klump. Den som har elden i sin makt kan sedan forma något nytt av klumpen. När elden av Guds dom har gjort sitt på jorden, skapar Gud en ny himmel och ny jord där rättfärdigheten bor. Då har en slutgiltig transformation skett.

Nu när vi ser att alltings slut närmar sig, gäller det att ”…lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så lätt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss.” (Hebr. 12:1)